Vilket i den lätta brisen resulterade i att mina fräknar tittade fram. Och nu sitter jag i kofta, fårskinnstofflor och fryser litet. Myseldar i vedspisen och ser ut över det säkert närmare 100 år gamla äppelträdet. Det kom lite snö för en stund sedan, men det lade sig inte ens. Kinderna är rosiga och trots att timmarna med sömn blev väldigt få inatt så känner jag mig piggare än på länge! Tänk vad lite terapiarbete i trädgården kan göra. Och att man kan vistas ute i solen.
Det till trots ska jag snart gå och lägga mig i alla fall. Kroppen behöver vila. Huvudet likaså.
Så kanske man kan ta nya tag imorgon och fortsätta. Hela gräsmattan ska ju räfsas också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna tips och åsikter! Med vänlig hälsning Veronica